Då sitter man här igen, mitt i natten och uppdaterar en patetisk blogg som ändå inte blir läst. Varför?

Vet inte faktiskt. Har väl bara behovet att ventilera tankar. Just nu är det så mycket tankar, jag orkar inte tänka. Varje gång jag blundar tänker jag, mardrömmarna är tillbaka, jobbigare än på länge.

Varför har jag haft ångest under dom senaste två åren? Svaret är så pass enkelt att jag inte ens behöver skriva det. Och ändå kan jag inte släppa det, trots att jag vet att det endast får mig att må dåligare. Jag tillåter verkligen inte mig själv att må bra känns det som, för varje gång jag börjar le eller må bra, då tvingar sig dom dåliga tankarna fram igen. Hånandes. Fan va svag jag är.