Där ser man.

Idag pratade jag med Niclas. För första gången på tre veckor. Jag trodde inte att jag kommit över honom helt. Men när vi pratade, då insåg jag det. Känslorna finns inte kvar. Det är endast vanan att ha någon där som jag saknar.
Känns så jävla härligt!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback