Han visste att det kunde bli såhär. Det är inte mitt fel. Det var HAN som gjorde ett val för ett år sen. Rättare sagt vi gjorde det tillsammans. Ett felsteg  ärrar mig för resten av livet. Att han var otrogen mot mig sisådär fem gånger är inget som någon reagerar på. Att jag träffade en annan när han och jag hade gjort slut. Det kommer jag få höra resten av livet.

Men å andra sidan verkade det nästan som att han hoppade av glädje när han fick beskedet. Jag är övertygad om att det blev nåt fel. Men tänker inte ens bry mig. Nu får han som han vill. Varför ska jag kämpa för att ha kvar människan jag hatar mest på denna jord i mitt liv?