Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag är trött på att kämpa, trött på skolan. Vad är det för mening med att gå dit? Ja hit blir det ju eftersom jag sitter i skolan nu. Och det är väl anledningen till att jag går hit. Kan skriva av mig, helt ostört, helt ifred. Det är ju skönt. Ibland vill jag bara fly från verkligheten. Men det kan man inte. Ska inte vara så sjukt naiv.

 Städade igår, vilket faktiskt inte är så ovanligt. (en disträ tanke som kom nu var att jag måste få i ordning sovrummet.) Men när jag städade snubblade jag över katten, ramlade och slog i huvudet, fick ett stort jack över ögonbrynet. Det var ganska djupt och blödde som fan. Fick tejpa ihop det och nu är det fint igen. Fint och fint, är ju inte så fint att gå runt med tejp i fejjan. Men det funkar. Bättre än ett stort fult ärr. Dom har jag ju så det räcker och blir över redan.

 Annars har det inte hänt så mycket. Inget alls antar jag, eller jo det är klart att det har hänt saker. Men inget av värde att berätta. Eller ja vet inte. Det har inte hänt stora saker. Bara små, var hos Niclas i tisdags, vilket var rätt skönt, att få se att han faktiskt mådde bra, eller ja efter omständigheterna i alla fall. Myran var med i en bilolycka i onsdags, så sen den 14/1 har fyra av mina vänner varit med i bilolyckor, (Niclas och Lucas i samma då). Det är farligt på vägarna nu.

Det känns som att det är motvind för mig just nu. Vet inte riktigt varför det är så. Men det är så, missar bussar, kollar fel busstider, är förvirrad. Har dessutom börjat få väldigt ont i magen. Det är väldigt jobbigt, gillar det inte alls. Kanske borde jag kolla upp det, kanske borde jag vänta. Tänker att det kan bero på stress. Vet inte varför jag är stressad, det är ju helt vansinnigt. Å andra sidan har det ju hänt väldigt mycket senaste tiden. Saker jag inte kan styra. Vilket  framkallar stress då jag är en människa med stort kontrollbehov.Men men, det kanske löser sig. Vi får väl se.