En del dagar känns allt så härligt bra. Man har energi till att göra vad som helst.
Jag kan bestiga berg. Det finns inga gränser. Jag känner mig odödlig, osårbar underbar.
Du kan sparka, slå och spotta på mig. Jag bryr mig inte. För jag är en så mycket starkare och bättre än vad ni är. Det är en så sjukt härlig känsla. Jag vet att den snart försvinner, och går tillbaka till den vanliga halvapatiska melankolin jag annars känner. Men vem bryr sig? Lev i nuet! Jag vill springa, skrika ropa ut till världen! Det finns inget som kan förstöra min dag idag.